Tema stress: Rakt in i väggen-Känner du igen dig?

Det här exemplet beskriver inte en person men en blandning av vanliga och återkommande erfarenheter bland de klienter som Brinkegruppen träffat. Känner du igen dig:

Han är i yngre medelåldern och har en framgångsrik karriär inom finansbranschen. En placering i samhället som lämpar sig väl att presentera på de olika parmiddagar och fester han regelbundet deltar i. Tidigare i livet har han varit mycket stolt över vad han uppnått.

Kraven i arbetet har successivt ökat. När en kollega nyligen slutade blev han, på grund av sin förmåga att leda sitt nuvarande team till framgång, ombedd att ta hand om även hennes avdelning. Han får mycket bekräftelse från sin chef som är oerhört nöjd med hans insats. Sakta har dock känsla av att vara utnyttjad börjat krypa på. Den nya avdelningen har stora samarbets- och effektivitetsproblem, som skulle ha hanterats långt tidigare. Nu jobbar han, ivrigt påhejad, dygnet runt för att städa upp.

Alla trevande försök till stöd och support där situationen känns ohanterlig har mötts av det ständiga: ”Det där ordnar du. Du är så duktig”. Tankarna snurrar i huvudet och han har fått svårt att sova. Ska man vara helt ärlig sover han nästan inte alls. Häromdagen fick han ett regelrätt utbrott och blev totalt ursinnig på sin 7–åriga dotter, som glömt sin mössa i skolan. För att hon glömt sin mössa i skolan!

Han minns inte när han såg en årstidsväxling senast. Han har slutat träna för länge sedan, i princip slutat att äta också. Han är en frekvent kund på närbutiken nära jobbet och äter något som är alldeles för litet och alldeles för kladdigt, alldeles för sent. Magen har för länge sedan sagt ifrån. Hemma svarar han inte på tilltal längre. Han svarar inte på något alls. Hans fru gjorde senast igår klart för honom att han vad ankommer på henne, lika gärna kunde bo någon annanstans.

Förra veckan gjorde han en ganska rejält misstag i jobbet. Grubblerierna efter det har tagit all kraft. Och på senast veckomötet började han gråta. Inför gruppen! Överraskande för honom själv. Han kunde nödtorftigt hålla emot och mumlade något om ”förbannade pollenallergi”. Han bokade ett möte med sin chef för att få hjälp att reda ut konsekvenserna av sitt misstag. Hon hade bråttom, mycket att göra sa hon men skickade med en hälsning: ”Du ser för jävlig ut. Behöver du sjukskriva dig ett tag?”