Till Brinkegruppen
Vi behöver hjälp akut. Jag och min partner bråkar hela tiden. Om allt. Det känns som om hon letar fel i det jag säger eller gör. Missförstår allt till nackdel för mig. Och när vi väl börjar irritera oss på något som den andre gjort eller sagt så eskalerar det. Vi säger saker till varandra som blir svåra att förlåta. Som sätter spår och skaver. Det går för långt. Inget bråk slutar heller med att vi blir sams och på något sätt förstår vad den andre menat. Snarare blir vi båda utmattade och drar oss ifrån varandra blir tysta och känner ännu större distans till varandra. Jag har börjat känna ett motstånd till att gå hem öht och hittar på anledningar till att vara hemifrån.
Vi har tre barn och jag börjar bli orolig för vad vi gör med dem. Ska de behöva leva med detta?
Jag minns inte längre hur det var när vi hade det bra. Min fru har börjat tala om skilsmässa och även om jag ärligt talat inte kan finna någon vettig anledning för oss att fortsätta tillsammans skulle jag gärna vilja göra allt för att vi inte ska skiljas. Vad kan vi göra?
Svar till ”Ska vi ge upp”
Brinkegruppen svarar:
Kära ”Ska vi ge upp”
Du beskriver ett problem som hör till de allra vanligaste skälen till att man söker parterapi- ständiga konflikter.
Först och främst ska konstateras att alla relationer innefattar ett mått av konflikt. En relation utan konflikter kanske egentligen inte kan betraktas som trygg. En klient uttryckte det en gång så att ”om man inte bråkar är det någon som tuggar”. Men var går gränsen. Ja, det avgör naturligtvis varje par utifrån sin situation. Du nämner dock några faktorer som jag tycker det finns anledning att ta på stort allvar:
- Vi säger saker till varandra som blir svåra att förlåta
Det gör ont när man sliter på kärleken med hårda ord. Till en viss gräns kan man förstå att saker sägs i vredesmod men ibland ”höjs volymen” till en grad att det som sagts blir svårt att läka och tilliten försvinner.
- Inget bråk slutar heller med att vi blir sams
Konstruktiva konflikter leder till utveckling men om bråken bara pågår, tiden går och man ramlar vidare till nästa gång och fortsätter på samma ställe blir det till slut svårt att förstå varför man ska fortsätta leva tillsammans.
- Vi har tre barn och jag börjar bli orolig för vad vi gör med dem
Ni är era barns främsta förebild. Ni kommer att vara måttstock för vilka förväntningar de har på sina egna kärleksrelationer som vuxna.
Att ta hjälp av en utomstående samtalspart brukar vara ett effektivt verktyg. I parterapin ges båda parter utrymme att uttrycka sina känslor, tankar och behov. Strukturen i terapin hjälper paret att föra ett konstruktivt samtal, i samarbete med terapeuten, utan att man avbryter eller skriker åt varandra. Man får möjlighet att hitta tillbaks till vad som fungerar bra i relationen och skapa en positiv känsla kring det. Jag tror det kan vara väl värt ett försök utifrån det läge du beskriver. Lycka till och var rädda om er.